Nu har tulpanerna börjat blomma.
Narcissen passar ihop med gräslöken men jag har kommit fram till att dom är inte snygga.
Det här tycker jag däremot om tusensköna och penséer/viol som dyker upp lite här och var.
Aven boken har snart släppt alla gamla löv och då väntar bland den vackraste tid jag vet när dom nya löven börjar slå ut.
Framför fötterna på björnbären trängs pärlhyacinter.
Här tillsammans med bergenia.
Vi hade trevligt besök av Hasse Slottsträdgårdsmästaren, det blev en rundvandring i trädgården och lunch.
Han frågade om namn på vissa växter men det är min svaga sida har dom uppskrivna men...inte i huvudet.
Jag vet att jag kommer att ångra mej att dom inte märkts upp men det tar tid och den räcker inte till.
Man ser trädgården med andra ögon när någon annan besöker den, egna kritiska ögon som ser allt halvfärdigt och det som ska ändras mm. i vanliga fall ser blicken oftast bara sånt man vill se och silar bort det som stör tex. den obefintliga plåten på insidan av växthuset som ska täcka sockeln och dom omålade fönstren men samtidigt ser det lite charmigt ut med den slitna stilen vintage/shabby chic och tidsnog kommer fönstren på insidan av växthuset bli målade.
Men man ser också det man är nöjd med och den inre bilden hur det kommer att bli när det blir 'klart'/växt till sig.
Ett farligt ord i trädgården är klar för det är något man inte vill vara och kommer aldrig bli, det är ju hela charmen med trädgård att den förändras hela tiden.
Att kunna njuta i sin trädgård är det viktigaste, kunna känna att det är lika mysigt att bara vara som att plantera eller rensa.
På måndag får jag besök av ett gäng trevliga damer och herre från Handlaget i Tungelsta.
